Små älskade bebisnackor är bland det bästa jag vet. Det är något med att se det lilla huvudet bakifrån. Den lena huden i nacken och på dem små axlarna. Allt finns där och är så perfekt, om än i liten skala.
Tidigare idag bestämde jag mig för att försöka få till några fina kort på lillen på våran lilla bänk i köket. Det är inte alltid så lätt när den utvalda fotomodellen inte alls lyder instruktioner men någon bra bild blev det…
… även om det sekunden efter såg ut så här.
Mamman får skylla sig själv som inte säkrar fönsterkarmen innan en fotsession.
Åh, min älskade lille gosse, inatt längtade jag efter honom, han är så go och fin, det bästa som finns!
SvaraRaderaDu är precis som jag, jag är också så fascinerad av nackar och bakhuvuden - även på vuxna - och axlar på små barn, det är något som griper i hjärtat.
Ha ha, han ska nog bli trädgårdsmästare!
Kramar ma