Om att vara lite pirrig i väntan på en gardin

Härrom dagen så klickade jag visst hem ett par nya gardiner till sovrummet. Och nu är jag så ivrig på att få hem dem att jag inte riktigt kan tänka på annat. Nu hänger det vita skira gardiner, som egentligen är så bra till sommaren när ljuset gärna får komma in och göra oss glada för en ny fin dag. 

De nya är mer… grå. Det kanske inte låter så uppiggande men jag tänker att i sovrummet kan det kanske passa med lite mer mys. Ett rum att kura in sig i. 

Och som sagt, jag går här hemma och är bara otålig. Samtidigt så funderar jag ut hur jag bäst ska övertala sambon om att det är är en supernödvändig ny sak att införskaffa så här när det är ett stundande bröllop på g och vi inte har det så där allmänt fett med dollars. Jag kanske bara ska hänga upp dem så att han får se att dem passar perfekt? 

Nu är det mest bara vitt i sovrummet och jag har börjat att tröttna lite på det. Jag tror att jag behöver uttrycka min personlighet mer i min inredning. Vi behöver lite mer färg här på tillvaron. Och då är ju grått en ypperlig färg… eh? Ja ja, det är ju något annat än vitt i alla fall. 

I sovrummet vill vi ändå ha lugn och harmoni och kunna sova gott om natten så det här blir nog bra. 

Om dem bara kan komma någon gång.

Om att ha deppat klart,

Om igår var en deppdag så har denna dagen varit en sådan himla mycket bättre! 

Vid lunch fick jag till ett superträningspass där jag tog ut mig ordentligt. Vädret ute har dock inte varit speciellt mycket roligare men ett par promenader har jag och lilleman ändå fått till. 

Min kloka mamma sa innan att man får tycka lite synd om sig själv ibland. Och det får man ju, bara man slutar med det också. Det blir lätt en ond spiral där alla tankar och känslor förstoras när jag vaknar på fel sida och känner mig ur fas. 

Jag tror också att morgondagen komner att bli ännu bättre då jag ska iväg på ett jobbcoachsamtal. Förhoppningsvis ger det mig lite hopp om en ljusare jobbframtid, konkreta tips på hur jag ska ta tag i min lite trista situation. 

Om att ha det lite grått

Ute regnar det idag. Det är grått och trist väder så vi hänger mest inne idag, jag och lilleman. Och faktiskt känns det nästan lika grått inne hos mig. Jag är lite ur gängorna idag. Ibland känns det ju så, lite grått hos mig. 

Det svåra är att hitta vad det beror på. Kanske att det är måndag. Kanske att jag ska börja jobba om en vecka. En! 

Det kommer vara om en vecka i ett nafs. I och för sig ska jag bara jobba en dag i veckan men det är nog känslan av att det är början på slutet av denna tiden hemma med lillen. Vi har det så bra han och jag. 

Kanske att det är lite grått för att jag nyss fyllt 30 och det var… liksom inget speciellt alls. Jag hade nog tyvärr förväntat mig lite mer, lite mer blixtar och hurrarop. För visst att jag är vuxen och så men jag tycker det ska firas. Jämna födelsedagar är väl ändå något att uppmärksamma. 

Just nu har livet gjort mig lite besviken och jag börjar känna att det inte går att lita på att någon annan ska göra det där lilla extra och det tycker jag är ett så tråkigt förhållningssätt till omvärlden. Det är inte det att jag inte alls blivit uppmärksammad, inte alls, det är bara av några personer som jag nog hade förväntat mig lite mer. Men nu blev det inte så och jag överlever nog detta med. 

Nu är det nya tag och framtiden som gäller. 

Trots gråheten utanför ska vi snart ta oss ut på en promenad innan lilleman hänger i taklamporna här hemma. Han behöver definitivt en hel del stimuli dessa dagar och en heldag inomhus går bara inte. 

Det fick bli en snabb och enkel omelett till lunch idag. 

Upptäcker världen.

Vilka dagar vi har haft! 

Strålande sol, spirande blommor och korvgrillning till lunch. Vi har varit ute och lekt och ätit mellanmål på filt i gräset. Det är så roligt att se när den lilla upptäcker världen. Att få vara med om när han ser gräs för första gången, lär sig klättra uppför trappan till altanen, vilket han klarade på första försöket samtidigt som jag stod nedanför med hjärtat i halsgropen. Han smakar och känner på allt, och jag säger de välbekanta orden "lite skit rensar magen" eller hur är det? 

Små lekkompisar, som drar lite i varandra och gärna ska ha just den leksaken som den andra har. 

Alla de fantastiska blommor som kommer nu efter vintern. Jag är som tokig och vill ha blommor överallt. Det är så fint när det lyser upp överallt i trädgården, av gult, av blått, av vitt. Och snart kommer tulpanerna. Våren är verkligen fantastisk här i Sverige.

Och nu är det helt plötsligt lördag med en kväll som bjuder på middag borta hos vänner. Med tanke på att det är med mina två tärnor så kommer det förmodligen bli en del bröllopssnack vilket känns hur mysigt som helst. 

God kväll!

Helgen som gick

Helgen som gick var full av solsken och tid för att andas och umgås med familjen. På lördag förmiddag packade jag in Lillen i bilen och styrde norrut mot den stora ön i väst, nämligen härligast platsen på Orust. 

Där sken solen hela helgen, blåsipporna sträckte sig stolt uppåt himlen och havet låg spegelblankt. 

Jag och mamma tog med oss den lilla personen i barnvagnen och promenerade runt för att se på hur naturen håller på att vakna till liv. Visst har vi haft en mild vinter men trots det ska ändå blommor och växter på nytt sticka upp ur jorden och sprida glädje. 

Än är bladen trötta sen förra året men en sak i taget. Visst är det bäst så? Att vi får njuta av små steg lite då och då. 

Lillen kröp runt på altanen i full fart. Med lite paus bara för att trycka ner en banan i magen. Fort fort går det vad han än hittar på. Den kärleken alltså. Det finns inte ord. Finaste finaste finaste. 

Som sagt, havet lågt fullkomligt spegelblankt. 

Det var den helgen. Sommarstugesäsongen är nu invigd. Och vi har fortfarande det allra bästa framför oss. 

På bättringsvägen.

Med en liten gullerumpa som varit sjuk och en mamma som också fått sig en släng av diverse förkylningar har det blivit en liten paus här. Det är nästan som att det blir en paus i livet när vi inte är riktigt friska. Jag har inte haft tid eller ork att tänka klart mina tankar, att andas ut ordentligt. Nu är vi om inte helt friska så i alla fall på rätt väg! 

Det. Känns. Så. Skönt.

Under några dagar såg det mest ut så här. Att ligga nära, nära och sova mest hela dagen. För det var det som funkade bäst. Närhet. När man är febervarm och slö så får man också ha det precis som man vill. 

Nu är det dock annat liv i luckan med myror i brallan som gör att det inte går att sitta och mysa i famnen. Det finns alltid något att utforska, någon sladd att dra i eller en kattmatskål att välta ut. 

Idag funkade det även super på babysimmet och lillen dök under vattnet helt utan problem. Och till kvällen kommer pappan i familjen hem och våren ger sig allt mer till känna utomhus. 

En helt ok torsdag faktiskt.

Bird of Beauty

Jag köpte mig ett par fåglar idag.

Hemskt fina med glittriga huvuden och långa fjädrar bak på rumpan. Dem ser glada och fria ut så dem fick sitta utanpå buren, det passade bättre än att stänga in dem. Jag gillar dem jättemycket och de ger liv åt hemmet. 

Jag tror att dem kommer att trivas här hos oss bland den vilda babyn, dem lata katterna, mannen som gärna står vid spisen och kvinnan som letar projekt jämt och ständigt. 

Babysim

Varje torsdag går jag och lillen på babysim. 

Det. är. Så. Mysigt.

Han gillar det massor och plaskar och skrattar för det mesta. Vi får lära oss nya saker varje gång och snart är det dags att dyka ner med huvudet under vattnet. 

Ibland, om han sovit dåligt, vaknat alldeles för tidigt och inte hunnit sova lite på förmiddagen, då är det lite tjurigare och inte bara skoj hela tiden. Då är det tryggt att ha mamma att hålla hårt i. 

Och sen, hur gullig är han inte i sina små badshorts med sjöstjärnor och fiskar på? Jag dör varje vecka för att han är så fin. Den lilla rumpan, den runda magen och dem mjuka små armarna som håller hårt hårt runt min hals. 

Det finns inget bättre. 

Längtan efter att måla skåp

Ända sedan i måndags när jag gjorde  min beställning på inreda.com så har jag sprungit runt här hemma med fjärilar i magen i väntan på min färg. Så idag kom den! Fy tusan vad jag längtar efter att jag kan börja måla. Jag är spänd av förväntan över hur det kommer bli eftersom att jag aldrig sett något som är målat med detta i verkligheten ännu. Bara på bild. Och det duger ju inte. Jag tror att jag kommer att älska det. 

Men innan jag kan börja måla så måste jag slipa lite lite till på det fina skåpet. Och slipa kan jag bara göra när den lilla personen i vår familj inte är hemma. Med tanke på att han blir rädd för dammsugaren så vågar jag inte ens tänka på hur rädd han hade blivit om jag drog igång slipmaskinen. 

Här är skåpet. Och min plan är att slipandet definitivt ska vara klart innan helgen är slut. När det väl är gjort kommer jag inte kunna hålla fingrarna från att slita upp påsen och blanda ihop färgen för att måla. Det kan hända att jag vaknar mitt i natten och tänker att nu, nu målar jag, nu kan jag inte vänta längre.

Jag återkommer med bilder på resultatet.

Det lilla bakhuvudet.

Små älskade bebisnackor är bland det bästa jag vet. Det är något med att se det lilla huvudet bakifrån. Den lena huden i nacken och på dem små axlarna. Allt finns där och är så perfekt, om än i liten skala. 

Tidigare idag bestämde jag mig för att försöka få till några fina kort på lillen på våran lilla bänk i köket. Det är inte alltid så lätt när den utvalda fotomodellen inte alls lyder instruktioner men någon bra bild blev det…

… även om det sekunden efter såg ut så här. 

Mamman får skylla sig själv som inte säkrar fönsterkarmen innan en fotsession. 

Sovit hos mormor och morfar

I helgen som gick var jag och Dan i Köpenhamn och hade det mysigt. Vi tog det lugnt, åt god mat och hade härlig tillsammanstid. 

Det största för oss var dock att lilla A sov borta en natt för första gången. Vi var lite nervösa innan över att han kanske skulle vara krånglig på natten men allt hade gått hur bra som helst. Han hade både ätit och sovit jättebra. Det är så skönt att veta att han känner sig trygg hos andra som älskar honom. 

För mig är det jätteviktigt att han har bra relationer med andra vuxna och att det inte bara är mamma och pappa som gäller för honom. I helgen var det hos mormor och morfar han var och det verkade knappt som att han ville åka med oss hem när vi rusade in med våra utsträckta armar och längtan i bröstet. 

En bild på lillens mormor fast från en helt annan dag.

Redigering

Det här med att redigera bilder är ingen enkel match. Jag försöker så smått att lära mig. Idag har jag testat mig fram lite i gratisprogrammet pixlr.com. Det är verkligen inte enkelt! 

Jag försökte gena lite med denna bilden men det enda jag lyckades med var att lägga in en text på själva bilden… Inte så mycket att komma med. Men visst, det är bara att öva men jag är så otålig. 

Vasen är för övrigt ett fynd jag gjorde på Hemtex för några dagar sedan. Det passade perfekt med en rund vas till en bukett tulpaner. 

Nytt år, nya tag.

Nu var det väldigt väldigt längesedan jag skrev något här. Mycket har hänt sen sist. Jag har fått den gulligaste sonen på hela jorden. Vad lustigt att han kom till just mig och att den gulligaste inte var född innan. Även om jag varit hans mamma i 9 månader har jag svårt att förstå att jag är det, en mamma. Mamma. Det är ju mamma som är mamma. Men fint är det. Det absolut bästa. 

Något annat som hänt är kanske lite i trädgården. Jag hoppas det. Nu ligger det dock djupt med snö och allt är vilande. Ganska skönt tycker jag faktiskt. 

Förhoppningsvis fortsätter jag skriva här lite då och då. För jag vill. Ibland har jag bara inte orken att ens öppna datorn. Men om jag skriver så kan det nog bli en blandning av trädgård, inredning, mammaliv, mat och träning. Ja, vi får se. 

Nu kör vi!