Bird of Beauty

Jag köpte mig ett par fåglar idag.

Hemskt fina med glittriga huvuden och långa fjädrar bak på rumpan. Dem ser glada och fria ut så dem fick sitta utanpå buren, det passade bättre än att stänga in dem. Jag gillar dem jättemycket och de ger liv åt hemmet. 

Jag tror att dem kommer att trivas här hos oss bland den vilda babyn, dem lata katterna, mannen som gärna står vid spisen och kvinnan som letar projekt jämt och ständigt. 

Babysim

Varje torsdag går jag och lillen på babysim. 

Det. är. Så. Mysigt.

Han gillar det massor och plaskar och skrattar för det mesta. Vi får lära oss nya saker varje gång och snart är det dags att dyka ner med huvudet under vattnet. 

Ibland, om han sovit dåligt, vaknat alldeles för tidigt och inte hunnit sova lite på förmiddagen, då är det lite tjurigare och inte bara skoj hela tiden. Då är det tryggt att ha mamma att hålla hårt i. 

Och sen, hur gullig är han inte i sina små badshorts med sjöstjärnor och fiskar på? Jag dör varje vecka för att han är så fin. Den lilla rumpan, den runda magen och dem mjuka små armarna som håller hårt hårt runt min hals. 

Det finns inget bättre. 

Längtan efter att måla skåp

Ända sedan i måndags när jag gjorde  min beställning på inreda.com så har jag sprungit runt här hemma med fjärilar i magen i väntan på min färg. Så idag kom den! Fy tusan vad jag längtar efter att jag kan börja måla. Jag är spänd av förväntan över hur det kommer bli eftersom att jag aldrig sett något som är målat med detta i verkligheten ännu. Bara på bild. Och det duger ju inte. Jag tror att jag kommer att älska det. 

Men innan jag kan börja måla så måste jag slipa lite lite till på det fina skåpet. Och slipa kan jag bara göra när den lilla personen i vår familj inte är hemma. Med tanke på att han blir rädd för dammsugaren så vågar jag inte ens tänka på hur rädd han hade blivit om jag drog igång slipmaskinen. 

Här är skåpet. Och min plan är att slipandet definitivt ska vara klart innan helgen är slut. När det väl är gjort kommer jag inte kunna hålla fingrarna från att slita upp påsen och blanda ihop färgen för att måla. Det kan hända att jag vaknar mitt i natten och tänker att nu, nu målar jag, nu kan jag inte vänta längre.

Jag återkommer med bilder på resultatet.

Det lilla bakhuvudet.

Små älskade bebisnackor är bland det bästa jag vet. Det är något med att se det lilla huvudet bakifrån. Den lena huden i nacken och på dem små axlarna. Allt finns där och är så perfekt, om än i liten skala. 

Tidigare idag bestämde jag mig för att försöka få till några fina kort på lillen på våran lilla bänk i köket. Det är inte alltid så lätt när den utvalda fotomodellen inte alls lyder instruktioner men någon bra bild blev det…

… även om det sekunden efter såg ut så här. 

Mamman får skylla sig själv som inte säkrar fönsterkarmen innan en fotsession. 

Sovit hos mormor och morfar

I helgen som gick var jag och Dan i Köpenhamn och hade det mysigt. Vi tog det lugnt, åt god mat och hade härlig tillsammanstid. 

Det största för oss var dock att lilla A sov borta en natt för första gången. Vi var lite nervösa innan över att han kanske skulle vara krånglig på natten men allt hade gått hur bra som helst. Han hade både ätit och sovit jättebra. Det är så skönt att veta att han känner sig trygg hos andra som älskar honom. 

För mig är det jätteviktigt att han har bra relationer med andra vuxna och att det inte bara är mamma och pappa som gäller för honom. I helgen var det hos mormor och morfar han var och det verkade knappt som att han ville åka med oss hem när vi rusade in med våra utsträckta armar och längtan i bröstet. 

En bild på lillens mormor fast från en helt annan dag.